SEB genomför den första prissäkringen i mjölk

Under veckan som har gått har den svenska råvarumarknaden varit med om en historisk händelse. Det har funnits tecken på att det varit dags för detta i snart två år, men det var först denna vecka som SEB genomförde den första prissäkringen i mjölk åt Per-Fredrik Petrén på Bosgården.

Med en besättning på 400 kor och en produktion på 4 miljoner kilo mjölk finns det anledning att bevaka hur priset på mjölk utvecklar sig, och att oroa sig för detta.

Torbjörn Iwarson, en av Sveriges mest erfarna råvaruhandlare, har under två år arbetat för att upplysa de svenska mjölkproducenterna om de möjligheter som finns att prissäkra mjölkpriset. Tidigare har han också arbetat med att introducera terminshandeln på spannmål i Sverige, något som ledde fram till att han skrev en bok i ämnet, Bättre betalt för skörden – Riskhantering för lantbrukare.

Hur säkra priset på en råvara som inte handlas?

I USA förekommer handel i mjölk men inte i Europa, något som emellertid inte hindrar en effektiv möjlighet att prissäkra mjölkproduktion. Smör och skummjölk är två råvaror som handlas på Eurex och dessa två råvaror tillsammans är faktisk mjölk, rensat från vatten. 100 kilogram mjölk är det samma som 5 kilogram smör och 9 kilogram skummjölkspulver.

Skulle Bosgården ha prissäkrat hela sin produktion, vilket den inte har gjort, skulle det innebära att Petrén sålde av 200 000 kilogram smör och 360 000 kilogram torrmjölk och att han därmed uppnått en prisgaranti för vad han kommer få för sin mjölkproduktion. I verkligheten skiljer det sig litet eftersom det pris som Arla betalar mjölkbönderna inte är identiskt med det pris till vilka smör och skummjölk handlas på Eurex.

Bosgårdens terminssäkring innebar att priset låstes strax över 4 SEK per kilo. Det har inte framkommit vilka volymer som Bosgården prissäkrade. Sannolikheten för att denna historiska affär kommer att följas av fler är nog att betrakta som hög eftersom det tog ett par år innan spannmålsproducenterna anammade Iwarsons prissäkringsstrategier, och i dag är de mer eller mindre legio eftersom det minskar riskerna och optimerar kapitalstrukturen för jordbrukarna.