Nyheter
Råvaruhandel, för vem?
I dag är det ganska få svenska företag med stora exponeringar mot råvarupriser, vare sig de är konsumenter eller producenter av råvaror, som vet hur de skall använda sig av råvarumarknaderna för att minska sina risker. Undantaget är de allra största företagen som har råd att ha specialister anställda för detta syfte. Internationellt sett är det emellertid betydligt vanligare att även mindre företag drar fördel av råvarubörserna och de olika instrument som finns för att undvika onödigt stora exponeringar. Det kan röra sig om allt från att skydda ett varulager mot ett värdefall, hedga inköp av råvaror eller skydda sin försäljning av de varor som innehåller en betydande råvaruprisrisk. Genom råvarubörserna och de banker och specialistföretag som i dag existerar på marknaden finns det speciella lösningar som fungerar.
Produkter
För att hedging med olika typer av instrument skall utgöra en fördel för det enskilda företaget som exponerar sig för olika råvarurisker är det viktigt att det finns en rad olika alternativ, som bör vara standardiserade. Bland de olika alternativ som erbjuds av olika banker finns till exempel
- Börshandlade terminer och optioner på en rad råvarubörser
- Genomsnittskontrakt – det genomsnittliga spotpriset under exempelvis en månad
- Valutaskyddade kontrakt i svenska kronor
- Råvaruswappar
- Skräddarsydda och standardiserade optioner
Vilken rådgivare som skall användas är en fråga som beror på vilken typ av produkt det är som skall skyddas, men också beroende av hur företagets finansiella situation ser ut i övrigt. Det är emellertid att rekommendera att företaget arbetar med en rådgivare som har en hög kreditvärdighet, som är långsiktig och som kommer att finnas kvar när allmänhetens intresse för råvaror inte längre är lika stort som nu. Det handlar också om personkemi mellan rådgivaren och företagets egen personal.
Bland de företag som i dag finns på den svenska marknaden kan nämnas SEB och Handelsbanken, men också Hamilton & Ohlsson Commodity Solutions.
Varför handla råvaror?
Att ta bort eller hantera råvaruprisrisker sänker risken i företagets kärnverksamhet. En gruva som producerar zink kan ta bort sin prisrisk, helt eller delvis, genom att sälja sin produktion på termin. Denna riskreduktion kan användas för att ta andra risker.
Därefter kan verksamheten finansieras med en högre andel lånat kapital utan att den totala risken ökar. Istället för att fokusera på slumpmässiga prisrörelser kan företagsledningen fokusera på marginalerna. Hedging gör det möjligt för ledningen att ägna managementresurser till rätt saker.
Exempel I – grossistföretag
Ett detaljhandelsföretag som arbetar inom smyckesbranschen fungerar som en grossist för den egna kedjans butiker. Företaget har ett varulager av guld som har ett värde på 50 Mkr, och är därför alltid exponerat för svängningarna i guldpriset. Ledningen fattar beslutet att företaget skall skydda sig mot detta genom att sälja terminer på råvarubörserna. Går priset på guld ned så har företaget fått en vinst på sin sålda termin, som kompenserar företaget för den värdenedgång som det fått på sitt varulager. Går priset på guld upp så har försäljningen av terminen medfört en förlust för företaget men denna kompenseras av att priset på varulagret har stigit. Genom terminen vet ledningen vad detta varulager är värt.
Exempel II – producerande företag
Industriföretaget producerar 1.000 ton kopparrör per år och vill låsa in ett fast pris under kommande år. Kopparkontraktet som handlas på London Metal Exchange löper på 25 ton koppar. Industriföretaget beslutar att köpa 40 kontrakt med ett års löptid.
Exempel III – jordbruk
En jordbrukare har 100 hektar på vilka denne odlar vete och får varje år en skörd på cirka 700 ton totalt per år. Europeiskt kvarnvete (Milling Wheat No. 2) handlas bland annat på Euronext i Paris. Varje terminskontrakt löper på 50 ton. Jordbrukaren bestämmer sig för att låsa in nästa års skörd och säljer 14 stycken Milling Wheat No. 2-kontrakt (700/50 = 14 kontrakt) på termin. För ytterligare strategier för jordbrukare se även den bok som Torbjörn Iwarson har skrivit i ämnet.
Exempel IV – råvaruberoende företag
Ett lastbilsåkeri förbrukar drygt 300.000 liter diesel per år, eller nästan 300 ton. Åkeriägaren är orolig för stigande drivmedelspriser och vänder sig till sin rådgivare, som hjälper bolaget att låsa in dieselpriset på ett års sikt genom att köpa tre kontrakt Gasoil på International Petroleum Exchange, IPE. Varje kontrakt löper på 100 ton.
Det är en stor fördel att kunna låsa in priset när ett åkeriföretag ingår årsvisa transportkontrakt. Samma princip gäller för andra verksamheter där verksamhetens resultat styrs av en eller flera komponenter och råvaror som kan vara synnerligen volatila.